Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött” av Alex Schulman

Ibland blir en läsupplevelse en odyssé i igenkännande. Hade aldrig i min livligaste fantasi kunnat föreställa mig att något sådant skulle kunna hända när jag från biblioteket bar hem Alex Schulmans lilla bok med den långa titeln ”Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött”. Alex Schulman berättar i boken om sitt liv 2008-2009. Han gestaltar sina upplevelser bl.a. värsta ångesten, flygrädslan, tandläkarskräcken, hur han till framträdanden o möten m.m alltid är i extremt god tid, hur han upplever att vistas i sällskap med ytligt bekanta o okända. Hur han oroar sig för händelser o inom sig bygger upp riktiga katastrofscenarier ... För mig är igenkänningsfaktorn väldigt hög undantaget tandläkarskräcken. Boken är egentligen en fin kärleksförklaring till Amanda men för mig blev behållningen att det finns en annan människa med samma nojor som jag har eller också är det så att vi alla har dessa nojor men vi pratar inte om dem...
Läst | |
Upp