gunvormaazon

 

 

När jag cyklar från Mariastaden ner till stán så cyklar jag via Tankegången och då brukar jag passa på att tänka :-)

 

Jag älskar min cykel. På den känner jag mig stark och fri. Uppförsbackar är jag bra på - då tar jag fram ett inre jävlar-anamma och cyklar ifrån de flesta – ja kanske inte Lisa Norden då.  Men uppför är det jag som bestämmer farten. I utförsbackar bromsar jag – går det för fort kan jag bli fartblind eller tappa balansen.  

Det har varit korta cykelturer, långa turer och turer i kamp med elementen. Ja, i stort sett alla sorts cykelturer även sådana som jag önskar att jag sluppit men ändå inte – turer där jag trampat och trampat, balanserat på ett hjul och ingenstans har jag kommit -  i alla fall inte framåt. Att cykla baklänges har stundtals varit lättare men fruktansvärt frustrerande men givetvis givande ibland. Jag har till och med cyklat i totalt mörker med punka på båda däcken och pakethållaren var lös och nog verkade framgaffeln en aning rostangripen och framhjulet skevt och det skramlade, som det skramlade ihåligt, ihåligt och metalliskt och vilse helt vilse kom jag  – som tur var fick jag hjälp både med att fixa  punkteringen och att skaffa lykta både bak och fram. Det skeva framhjulet bytte jag ut och när jag tittade närmar så var inte framgaffeln särskilt rostig och så vilse hade jag inte kommit – var bara som jag trodde just då för att det var så mörkt. Och cykla det kommer jag att fortsätta med. Jag älskar min cykel.