gunvormaazon

Relationer genom generationer och då särskilt mormor – mor – dotter är ett ständigt aktuellt och återkommande tema i litteraturen. Intressant och tankeväckande. Får alltid en eller annan aha-upplevelse vid läsningen eller någon mening som etsar sig fast - som får mig att tänka på min mor - mig själv – mina döttrar. Hur mycket styrs jag av det jag fått med mig på vägen från mor och andra vuxna? Hur ofta har jag inte hört mig själv som ett eko – fast jag har lovat mig själv att så där ska jag aldrig säga - handla – tänka! Riktigt frustrerad blir jag när jag inser att jag ofrivilligt överfört en del av mina mönster. Varför är det så svåra att ändra? Det kräver att man hela tiden tänker – har kreativ fantasi  -  är skärpt! Samtidigt har jag insett att de allra flesta mödrar gör sitt bästa utifrån sina och barnens livsvillkor.  Ändå kan det bli så svart, fel och sorgligt som i Majgull Axelssons berättelse.

Följande rader ur berättelsen fastnade:

”Min dotter ville aldrig ha allt det som jag gav henne.
Hon ville ha något annat.
Men man kan inte ge något som man själv aldrig har fått.” (s. 370)

Jo - det kan man, men lite ansträngning och vilja!