Träd - avsnitt 1
Jag pratar med träd. De är mina vänner. Nu tror du kanske att fler skruvar än vanligt är lösa? Kanske har du rätt men läs färdigt innan du skakar på huvudet – vi har alla olika erfarenheter och perspektiv i våra liv. I mitt liv är träd tröst och stressreduktion. Träd har alltid varit viktiga och de är betydelsefulla i mitt här och nu. För mig är träden besjälade och de talar till mig och jag ställer frågor till dem. När jag som barn sprang barfota överallt så varnade alltid träden för huggorm – de viskade varning med hjälp av vindens rassel i lövkronorna - jag skärpte uppmärksamheten och fick oftast syn på ormen och kunde gå i en liten ormsväng förbi. Runt mitt barndomshem fanns körbärsträden, stora och vildvuxna - varje år blommade de som om det var deras sista vår. Hela gården sveptes in i en vit fluffig körsbärsblomsbrodyr och i allt det vita spelade insektsorkestern symfonia alá natura från soluppgång till solnedgång. Humlor brumlade, getingar surrade solventa solon och bin var doakör. Några flöjtande trastfåglar stämde in i symfonin som ackompanjerades av vindens sakta sus genom brodyrkronan. Själv låg jag på rygg i gräset inunder och bara andades in ljuden med varje själslig por. Ibland förlorar jag mig i körsbärsblomsdrömmar!