Joggingtur
Igår blev jag äntligen joggingsugen efter att ha tagit jogging-time-out i 5 - 6 veckor. Var rädd att jag inte skulle orka alls. Men det gick bättre än jag trodde. Lite skön träningverk kommer nog med tiden. Tog min vanliga kortrunda som börjar utanför porten. Min ambition under joggingturer är att släppa alla tankar och bara lyssna - både inåt och utåt. Inåtlyssningen försöker jag begränsa till kroppens signaler som är viktiga, så jag inte springer på fast höfter hojtar och knän knakar. Har tidigare gjort en del misstag och fått mer långvariga och onödiga smärttillstånd som jag dessutom ignorerat. Nu har jag blivit äldre och klokare - i alla fall äldre.
Så alltså, trots det långa uppehållet, hittade fötterna snart en behaglig rytm, långsammare än nånsin tidigare men i alla fall. Hur långsamt det än går så joggar jag än så länge fortare än dem som går. Löpning är enligt mitt mått 5 min/km eller snabbare. Så nån löpare är jag inte längre och har förresten knappast varit heller mer än nån enstaka km här eller då.
Så till utåtlyssningen, som jag praktiserar för att få tyst på min ibland lite tröttande inre monolog, d.v.s. tankar som tänks i alla möjliga riktningar och alltid i imperfekt eller futurum. Lite presenstillstånd är det jag eftersträvar under joggingturer. Hörsel – dofter – synintryck?
Vind, det var vind som kändes rätt kall och som blåste mot utefter Ulvundasjön, som grafitgrå med vindens hjälp försökte skicka småvågor över strandlinjen. I ett avklätt träd satt skator och skrattade, inte åt mig hoppas jag, men kanske de gläds åt att vintern dröjer. Små pip och tjöt och kvitt hördes i buskagen från andra vinterstannande fåglar. Huvudstabadet ruvade vintertyst innanför staketen och bryggorna i Ulvsundasjön såg nakna och kalla ut nu när inga båtar ramar in dem.
Kom till backen vid tvätteriet och där hade det hänt gejer, rivningsgrejer. Diverse grävskopor, andra maskiner och byggbaracker istället för tvätteriet som var delvis rivet och bortforslat . Snart kommer nya bostäder med fin vattenutsikt för den som har råd med såna vyer. Det ska bli strandpromenad nedanför bygget närmare vattnet har jag hört. Efter tvätteribacken kommer finaste utsiktspunkten men då kom ett bullrande flygplan på väg mot Bromma så jag stannade inte och stretchade där såsom jag brukar. Efter uppförbacke kommer oftast nerförsbacke och uppförsbacke och nerförsbacke… Nästa uppförsbacke är den längsta och brantaste där gångvägen slingrar sig genom en liten nu höststrippad dunge med många bokträd. På sommaren är det en lövkyrka, högt grönt tak med små spelande ljusinsläpp och sommarorgelpiparnas symfoni mellan osynliga kyrkväggar. Jag gick uppför kyrkbacken och lyssnade på decembertystnaden.
När jag var nästan hemma kom joggingturens största upplevelse. Den riktiga vilda naturen känns oftast långt borta i Stockholms tätorter. Men nu hade naturen bestämt sig för att hälsa på i storstán och skickat ett, nej två, nej tre, oj fyra rådjur till backen bakom flerfamiljshusen på Huvudstagatan där vi bor några dagar till. Håller vår rådjursstam på att urbaniseras?