Dialekter-farenheter
Så har vi då flyttat till ett helt nytt dialektområde. För första gången i mitt liv har jag blivit placerad p.g.a. min dialekt. En glad dam som jobbade på IKEA frågade om jag kommer från Mälardalen, kanske Eskilstuna. Tydligen har jag drag i prosodin från ”gnällbältet” - Fredrik Lindström och jag ;-).
Nja, sa jag, jag har bott i Stockholm några år men kommer från Nyköpingstrakten. Det visade sig att damen som kände igen min dialekt själv var född i Nyköping. Någon gång på 60-talet skrevs det i medierna om s.k. rikssvenska och att den talades i Nyköpingstrakten, närmare bestämt i det lilla samhället Stigtomta. I min okunniga ungdom så trodde jag på det där och gick i flera år omkring och trodde att jag i det närmaste talade rikssvenska – Stigtomta låg ju bara några mil bort och mina klasskamrater som kom därifrån pratade ju precis som jag.
Så gick tiden och jag flyttade in till själva staden Nyköping. Efter några år tyckte jag mig kunna urskilja en skillnad på hur talet lät i Nyköping jämfört med den lilla avkrok utanför stán där jag lärt mig tala. Där talades riktigt bonnigt tyckte jag. Man sa t.ex. ”det kan en inte tro” eller ”idag har jag karta i trän och hoppa i vattenpussar”. Svårt att återge själva satsmelodin i skrift men den var just bonning tyckte jag då. Och som kommandes från riktiga bonnlandet ville jag ju minst av allt vara just bonnig när jag var i värsta discoåldern (disco slog ut folkets park när jag var i tonåren i Nyköping, men det är en annan historia).
När jag senare började arbeta anställdes på min arbetsplats en trainee ifrån Stockholm och han bosatte sig i Stigtomta(!) Han talade, då på 70-talet, tidstypisk stockholmsdialekt med utmärkande E . Vi försökte lära honom ”rikssvenska”. Han hade framförallt svårt med våra tjocka L och vi försökte få honom att säga ”stövLar”, ”OxeLösund” och andra L-ord på vår ”rikssvenska” ;-) Det var nu insikten sjönk in på riktigt - att vi som lärt oss vårt modersmål i Nyköpingstrakten har rätt mycket dialekthyss för oss. Dessutom låter det nog lite extra bonnigt när man som jag kommer från småbondeland.
Jag har bytt bostadsort flera gånger , Nynäshamn, Hässelby, Solna och ingen har placerat mig utifrån dialekt förrän nu när flyttlasset gått lite längre och till ett helt annat dialektområde. Roligt att någon kunde identifiera var jag kommer ifrån bara genom att lyssna på hur jag pratar. Får se vad som händer med mitt tal här i Helsingborg? Som yngre hade jag lätt att ta efter andras tal – vilket jag fick höra när jag återvände till Nyköping efter att ha tillfälligt jobbat några månader i Sundsvall!
Jag har i alla fall lärt mig höra skillnad på Helsingborgsskånska och Malmöitiska. Men när vi åker över till Helsingör är jag helt lost – danskan är en svår nöt!